Jämbördig kommunikation
Orden kan bygga broar.
»Den mellanmänskliga kommunikationen behövs«
Bild: Thinkstock

»Den mellanmänskliga kommunikationen behövs«

av Maylie Andersson och Sebastian Amseldus, Konsulter i kommunikation 2015-12-16 3 kommentarer
Vad tillmäter vi egentligen ett värde? Är romer och flyktingar en kostnad eller en tillgång, och för vem? Ordval och inställning spelar roll för att en diskussion ska kunna utgöra en grund för lösningar. Det skriver Maylie Andersson och Sebastian Amseldus, konsulter i kommunikation.

Varför blir det så fel när man vill så väl? Det är en fråga som är lätt att ställa när vi inte når fram till varandra med våra ord. Orden som skulle underlätta för oss och bygga bron som behövs för att gå den andre till mötes blir i många fall istället en mur – en ogenomtränglig vägg där var och en stannar kvar i sitt eget rum och avskärmar sig från den andra.

I vår del av världen har vi lagstiftat om varje människas rätt att uttrycka sina åsikter utan rädsla eller risk för att hamna bakom galler. Denna rätt är något okränkbart. Ändå upplever allt fler att det är svårt att samtala. Det offentliga samtalet hotas och blir alltmer likriktat. Det gäller att tänka och tycka i enlighet med godkända tankeriktningar.

Bakom beteendet lurar rädslan. Trots att grundlagen ger oss en lagstadgad rätt till yttrandefrihet, förbjuder vi oss själva på grund av konsekvenser som socialt utanförskap, risk att förlora anseende och en rädsla för att förlora det inflytande och den trygghet vi uppnått.

Att arbeta för att minska rädslan i världen verkar därför ha större betydelse än all lagstiftning, för att det fria samtalet skall kunna leva vidare. Och en av nycklarna, menar vi, är att kunna vara tydlig utan att vara avvisande. Samtalet behöver hela tiden föras, om och om igen, i media men också hemma, i äktenskapen, i vänskapsrelationer och på våra arbetsplatser. Men ett verkligt samtal kan bara ske mellan två jämlika. Sådana samtal är det stor brist på idag.

Vi definierar både oss själva och andra som bra eller dåliga, goda eller onda, svenskar eller flyktingar och tiggare. Vad är det vi tillmäter värde, egentligen? Är romer och flyktingar en kostnad eller en tillgång, och för vem? Både tiggarna och flyktingarna tvingar oss att omvärdera och reflektera över hur vi tänker och hur vi uttrycker oss. Vi kan lära oss något av dem.

Han menar att det bara är om vi vågar stanna upp och ta in varandra utan förutfattade meningar som kommunikationen blir jämbördig.

Låt oss ta romerna som ett exempel. Deras situation som tiggande i Sverige väcker obehag och tankar hos de allra flesta. Många tänker: ”Hjälper vi dem genom att ge dem pengar eller är det inte Rumäniens eller EU:s ansvar att skydda deras mänskliga rättigheter?” Föreställningarna som många rumäner i sin tur har är att romernas situation beror på dem själva. De ser inte till att barnen får utbildning. De sköter inte jobben de får. Många lever av att stjäla. Och vi i vår tur tänker att den rumänska regeringen inte sköter sitt jobb. De använder inte pengarna EU öronmärkt till romer. De ser inte till att romerna får utbildning. Lika lätt är det att tänka att EU inte tar hänsyn till förutsättningarna i Rumänien och inte vill jobba på allvar med den romska frågan och att de genom komplicerade regelverk undanhåller pengar från de som hade behövt dem.

Så vems är felet att det blivit så här? Kanske är det just den utbredda och undermedvetna reflexen att ställa den frågan som hindrar att vi kan hitta kreativa lösningar på svåra situationer. Att den är så utbredd kan bero på en missriktad användning av tankens skapande kraft. Vi tränas redan från tidig ålder till att särskilja och avskilja istället för att urskilja och sammanföra.

Skapar vi vår värld genom vårt sätt att tänka? Om man får tro författaren och filosofen Martin Buber så är svaret ja. Han menar att det bara är om vi vågar stanna upp och ta in varandra utan förutfattade meningar som kommunikationen blir jämbördig. När vi som människor kommer ihåg och inser att samtalet inte är en kamp för att vinna över någon – ja först då kan ett riktigt möte ske. Det är något som vi tycker ska prägla även det offentliga samtalet. Att hela tiden vilja framstå som kompetenta och ofelbara försvårar bara diskussionen. Därför uppmanar vi till att börja samtala på ett nytt vis, nämligen utan förutfattade meningar.

Först då utvecklas vi till intelligenta och medkännande människor som klarar av att ta de svåra beslut som vårt globala samhälle kräver av oss.

Kommentarer

Skriv en kommentar
  1. Lisbeth Richardson 2015-12-20

    Jag har gått många kurser hos dem och utan dessa kurser hade jag säkert, medvetet eller omedvetet, fört över mönster av den kommunikationen (makt/kamp, vinna eller förlora, mindre krigföring) som fördes i min "födelsefamilj" - till mina barn. Här är början till världsfreden!

  2. Magnus nodelijk 2015-12-19

    Just det kunde inte sagt det bättre själv

  3. Morgan 2015-12-17

    Lyssna på Maylie och Sebastian! kanske några av de klokaste och mest visa människorna i Sverige, ja kanske rent ut av i världen!

Relaterade artiklar