Det ska ju vara mångfald nu!

av Aziza Dhaouadi 2015-03-25 0 kommentarer
I varenda arbetsplatsannons, programförklaring och arbetsutskott får det plats en vacker mening om mångfald.

Och jag tror verkligen att det finns en uppriktig vilja hos många olika arbetsgivare att spegla mångfalden i vårt land. En självklarhet egentligen.

Men lika viktig är mångfaldskompetens – och det är inte alltid samma sak.

Jag tar mig friheten att skriva ner ett redaktionssamtal. Det ska bli mångfalds-tv.

Journalist A: Så har vi Samia från Syrien, hon sitter i rullstol.

Journalist B: Ja men det är ju bra, att vi får in det muslimska också.

Journalist A: Hon är i och för sig kristen, och så har hon diabetes, det är tydligen därför hon inte har benen kvar, fast det behöver man ju inte säga.

Journalist B: Nä precis!

Journalist A: Sen har vi hon från Somalia, Cathrine nånting, hon har gjort många bra grejer.

Journalist B: Har inte hon svensk mamma? Har vi ingen som, som är mer, ja mer utländsk förstår du?

Journalist A: Mm jag fattar, men hon är verkligen jättebra! Hon ser sig själv som afrosvensk? Så hon är ju svart liksom?

Journalist B: Ja, men hur svart då? Jag har ju hittat killen som kan göra inslagen, han kommer från Irak, är 21, från Fittja, känner en massa folk, du vet, kidsen, alla liksom.

Journalist A: Har han gjort nåt innan då? Nåt journalistiskt?

Min erfarenhet är att det finns en förväntad bild av den som ska representera mångfalden.

Journalist B: Näe, men jag tror stenhårt på honom, han kan snacka på samma sätt som dom, är på samma nivå. Vi kommer hitta in liksom. Så vi får dom här rösterna som inte hörs annars. Det är så himla viktigt!

Det här samtalet har jag hört. Okej, det är kanske något tillspetsat. Min erfarenhet är att det finns en förväntad bild av den som ska representera mångfalden, man är rädd för att det inte ska bli tillräckligt rätt, tillräckligt tydligt.

Ganska nyligen inträffade just det här inför ett tv-program, man sökte någon som ”talade samma språk som dem man ville nå”. Inten­tionen var den bästa, man hittade den här personen men man stirrade sig blind på ytan. Visst fick man mångfald på redaktionen. Problemet var bara att personen i fråga inte kunde ett skit om journalistik. Det blev inga inslag och det kom inga nya röster eller perspektiv.

Mångfald är livsviktigt och mycket: klass, kön, sexuell läggning, stad eller land, funktionshinder, etnicitet med mera.

Min dröm om mångfald är en värld utan maskotar. Vi kan inte låta andra ta ansvar för att få in mångfald på våra arbetsplatser och utbildningar. Mångfaldsutblicken måste vi alla själva erövra inom hela mångfaldsspektret. Vi måste alla hjälpas åt att bidra.

Kom igen nu, hur svårt kan det vara!

Kommentarer

Skriv en kommentar
  1. Inga kommentarer sparade.
    Bli först att kommentara nyheten!

Relaterade artiklar