Egypten
Trygg trots allt.
Hon upptäcker templens ursprung
Bild: Jonatan Jacobson

Hon upptäcker templens ursprung

Vid Nilen
av Johan Joelsson 2015-09-09 2 kommentarer
Den svenska arkeologen Maria Nilsson och hennes forskarteam har sedan 2012 gjort flera sensationella upptäckter i ett 12 000 år gammalt stenbrott vid Nilens strand. Men hittills har de bara skrapat på ytan. Den gåtfulla platsen bär på fler hemligheter.

Stenbrottet i Gebel el Silsila fanns inte med på listan över platser som doktoranden Maria Nilsson hade planerat att besöka under sin Egyptenresa. Hon var där för att samla material till sin avhandling om symbolerna i den forntida drottningen Arsinoës krona.

Men när hon stod på segelbåtens däck den där marsdagen 2007 och kaptenen frågade om hon ville stanna och titta på några faraoniska lämningar fick hon ett infall. Maria Nilsson hoppade i land tillsammans med sin nyfunne vän, den brittiske arkeologen och researrangören John Ward, som hjälpt henne att skräddarsy den tre veckor långa studieresan.

Eftermiddagssolen fick de ockrafärgade klipporna att lysa när de båda arkeologerna pulsade fram genom sanden i de trånga bergspassagerna. Forskare som tidigare besökt stenbrottet hade beskrivit det som tämligen ointressant. Ett tempel, lite hieroglyfer, inte så mycket mer.

Men Maria Nilsson och John Ward häpnade när de tittade sig omkring. Bergväggarna var fulla av inkarvade symboler, hieroglyfer, skulpturer och uthuggna skengravar, så kallade kenotafer. Pulsen steg och adrenalinet började rusa. Vid en högt belägen kapellruin, med utsikt över Nilen, gav de varandra och stenbrottet ett löfte om att återvända och dokumentera allt.

En het aprildag åtta år senare står Maria Nilsson och John Ward – som sedan det första mötet 2007 hunnit bli både sambor, forskarkolleger och föräldrar till dottern Freja – på exakt samma plats och beundrar de sirligt utmejslade hieroglyferna på klippväggarna utanför kapellet.

Deras anställde egyptolog har precis avslutat sitt dokumentationsarbete av väggarna och ska snart sätta igång med den omfattande översättningen. Sedan 2012 leder arkeologen Maria Nilsson, genom Lunds universitet, ett internationellt forskningsprojekt som syftar till att kartlägga det cirka 30 kvadratkilometer stora stenbrottet beläget vid Nilens strand mellan städerna Luxor och Assuan i södra Egypten.

Stenbrottet är mångtusenårigt, men det var först under Nya riket, med start 1500 före Kristus, som man i större skala började bryta sten här. På platsen arbetade tusentals människor i sitt anletes svett för att hugga ut de stora stenblocken som släpades ned på slädar till Nilens strand. Där lastades de ombord på båtar som seglade norrut i syfte att förse de idag mytomspunna templen – Luxortemplet, Karnaktemplet och Ramses tempel – med byggmaterial. Stenbrottet i Gebel el Silsila var i drift fram till omkring år 50 efter Kristus då det övergavs, kanske på grund av en jordbävning. Projektets geologer och 3D-experter har fotograferat och laserskannat terrängen för att få definitiva svar.

Med en mild skorpion- och kobranoja följer vi efter Maria Nilsson och John Ward genom det höga gräset vid stranden till en annan del av helgedomen. Maria Nilsson stryker försiktigt med ena handen över de tusenåriga hieroglyferna på kapellets väggar och visar sedan den mer sentida inskriptionen ”HC”. Den världsberömde egyptologen Howard Carter, som upptäckte Tutankhamuns grav, var inte blyg när han gjorde en blixtvisit vid stenbrottet på sin resa vidare till Konungarnas dal i Luxor.

– Eftersom den här platsen aldrig blivit utforskad i sin helhet har vi oerhört mycket kvar att hitta och lära oss. Vi kommer inte att bli klara under vår livstid, säger Maria Nilsson och blickar ut över den glittrande Nilen.

Ända sedan barnsben har Maria Nilsson vetat att det var arkeolog hon skulle bli. När skolbussen släppte av henne i utkanten av Halmstad, där hon växte upp, brukade hon följa efter traktorns plog i jakt på flintsten och hon skrev alltid ”arkeolog” på frågan om drömyrke i de populära Mina vänner-böckerna. Det berättar hon när vi senare dricker kaffe i skuggan på expeditionens forskningsfartyg vid Nilens strand där Maria Nilsson och hennes team bor och arbetar under de fyra månader långa säsongerna.

Hennes huvudsakliga fokus i projektet är att dokumentera, kategorisera och analysera de så kallade stenbrottsmärkena som finns inristade på väggarna i stenbrottet. Sedan starten 2012 har hon arbetat sig igenom cirka 5 000 stycken bildinristningar och börjat skönja mönster i hur de cirka 50 unika märkena användes. Till skillnad från hieroglyferna var stenbrottsmärkena en slags förenklad bildskrift som Maria Nilsson liknar vid trafikmärken eller graffiti. De kunde bära på budskap – religiösa, tekniska och praktiska – och kunde genom sin stiliserade form läsas av vanligt folk, inte bara av det fåtal skriv- och läskunniga präster som behärskade hieroglyfer. Men de tidigare outforskade stenbrottsmärkena är bara en del av arbetet som det 16 personer starka teamet av egyptologer, arkeologer, lingvister, geologer, 3D-experter, keramikspecialister och volontärer bedriver.

Tillsammans arbetar de för att skapa en heltäckande bild av vilken praktisk och religiös funktion stenbrottet spelat genom historien. Eftersom platsen sedan tidigare är så sparsamt utforskad erövrar Maria Nilsson och hennes grupp ny kunskap varje säsong.

Som om inte det vore nog har teamet sedan starten gjort ett flertal sensationella fynd som fått stor uppmärksamhet i Sverige och internationellt. Bland de fynd som uppmärksammats mest hör flera tidigare okända obelisker och ett par 2 500 år gamla minnesstenar. På en av stenarna, som kan liknas vid inristade reliefer i klippväggarna, gestaltas gudarna Amun-Re och Thoth på samma bild, något som är extremt ovanligt. Den upptäcktes av en slump eftersom solen stod i rätt läge och lyste upp minnesstenen på bergväggen.

– Vissa tror att vårt arbete handlar om att gå in i en grotta och hämta skatten. Den missuppfattningen har vi Indiana Jones att tacka för. Det säkraste sättet att nå djupare kunskap om en plats är att återkomma många gånger, säger Maria Nilsson.

Det kanske hittills viktigaste fyndet gjordes bara några veckor före vårt besök i Gebel el Silsila.

Eftersom det egyptiska antikvitetsministeriet, vid tidpunkten för vår visit, ännu inte offentliggjort det blir stämningen en smula spänd när ämnet kommer på tal. Maria Nilsson berättar att teamet inte vill att nyheten kommer ut förrän de lämnat Egypten för säsongen och befinner sig i säker hamn.

Sedan berättar hon inlevelsefullt att det rör sig om stengrunden till ett tempel i kalksten och sandsten. Vid tempelgrunden har arkeologerna hittat artefakter från åtminstone fyra olika tidsperioder, från 1 500 år före Kristus till cirka år 0. Maria Nilsson menar att fyndet skriver om Gebel el Silsilas historia eftersom det visar att stenbrottet även fyllt en funktion som en helig plats.

Vissa tror att vårt arbete handlar om att gå in i en grotta och hämta skatten. Den missuppfattningen har vi Indiana Jones att tacka för.

Templet, som det svenskledda teamet återupptäckt, beskrevs senast i en bok från 1934, men har sedan dess fallit i glömska. Tack vare en gulnad karta från 1900-talets början lyckades Maria Nilsson och hennes kolleger hitta tempelgrunden som till stora delar var begravd i sand.

– Vi kommer att återvända och fortsätta gräva ut templet. Det finns många lokala sägner kring det som vi gärna vill fördjupa oss i, säger Maria Nilsson.

När vi besöker Gebel el Silsila håller Maria Nilsson och hennes team på att avrunda arbetet för sommaren. På ett långbord på forskningsfartyget ligger tusentals skärvor med inskriptioner. En del värdefulla föremål ska inom kort köras med poliseskort till museet i Kom Ombo. På båtens däck står också två robusta skrivbord i trä med höga boktravar, verktyg, datorer, whiskyflaskor, nagellack och hårsprej. De två sistnämnda skönhetsprodukterna används för att göra markeringar på keramik och stabilisera antika rep.

Forskarteamet har börjat tunnas ur för säsongen. Den franske egyptologen Philippe Martinez ligger på en divan med uppknäppt kakiskjorta och läser en tjock bok med glasögonen på nästippen. 3D-experten Kevin Cain från San Fransisco sitter och tittar igenom hundratals fotografier av hieroglyfer på en laptop. John Ward sitter och kedjeröker vid sitt skrivbord samtidigt som han blandar pigment för att återskapa en specifik färgnyans han hittat på en bergvägg.

Maria Nilsson samtalar med teamets kock angående kvällens middag. Livet på fartyget har klara drag av kollektivtillvaro med gemensamma måltider och sinande varmvatten i duscharna på morgnarna. När dynamiken mellan forskarna fungerar stormtrivs Maria Nilsson. Men hon betonar att det är avgörande att alla jobbar med kollektivets bästa för ögonen. Hon erkänner att det ibland har knakat i fogarna men att hon har blivit bättre på att redan i ett tidigt skede läsa av människor hon vill rekrytera. Maria Nilsson sätter sig på en stol och pratar med den svenske volontären Sune Johansson och hans fru Susanne Johansson som under den här säsongen arbetar som barnflicka på fartyget. På en filt framför dem ligger Maria Nilssons och John Wards åtta månader gamla dotter Freja och leker med ett mjukdjur. Maria Nilsson lyfter upp Freja och vaggar henne i famnen.

– Vi får se om Freja tar vid efter mig och John i Gebel el Silsila eller om hon blir totalt anti allt vad historia och arkeologi heter, säger Maria Nilsson och ler.

Solen sjunker på andra sidan floden. På Nilen glider halvtomma kryssningsfartyg förbi. Sedan revolutionen 2011 har turismen slagits i sank. Maria Nilsson och John Ward, som bor tillsammans i utkanten av Luxor, upplevde oroligheterna på nära håll:

– För mig som svensk var det surrealistiskt att höra skott utanför trädgården. Jag hade en järnpåk under sängen och sov med en kniv i varje byxben, säger Maria Nilsson.

Från sitt hus kunde de se plundrare dra förbi i riktning mot Konungarnas dal. Men bybor och personal från antikvitetsmyndigheterna slöt upp och bildade mänskliga sköldar kring de värdefulla arkeologiska lämningarna, som klarade sig helskinnade. Även stenbrottet i Gebel el Silsila har besökts av plundrare. Så sent som förra året upptäckte Maria Nilsson och John Ward en mindre lägerplats med bönemattor, te och proviant i en skreva. När vinden plötsligt vände kunde de på avstånd höra taktfasta hammarslag som ekade mellan klipporna. Efter att ha ringt polis och de vakter som är stationerade i stenbrottet började John Ward att följa slagen. Maria Nilsson, som var gravid i fjärde månaden, stannade kvar och inväntade förstärkning. En stund senare hörde hon på håll skott som avlossades.

– Till slut kunde polisen gripa fyra personer som hade mejslat sönder en 8 000 år gammal hällristning. Någon hade lurat i dem att det skulle finnas någon slags kattskulptur av guld inne i berget, säger Maria Nilsson och tar ett djupt andetag.

Det är inte bara plundrare som utgör ett hot mot platsen. Även om turismen minskat sedan revolutionen är det en hel del besökare som söker sig till det delvis öppna stenbrottet. Maria Nilsson ondgör sig över vissa som i sin ignorans och okunskap klättrar upp på klippor med gamla hällristningar. För att inte tala om dem som karvar in sina namn eller tar med sig artefakter hem.

– Nyligen mötte vi en amerikansk familj med två döttrar som hade hittat en medeltida islamisk pipa. De blev väldigt förvånade när John berättade för dem att de inte kunde ta med sig den hem, säger Maria Nilsson.

Maria Nilssons och John Wards arbete har väckt nyfikenhet runt om i världen. Vid tiden för vårt besök skulle det egentligen också varit ett tv-team från National Geographic Channel med på fartyget. Kanalen håller på med en dokumentärserie om det svensk-brittiska parets arbete. Men sedan Egypten gick in militärt i Jemen har regeringen stoppat alla utländska tv-team som velat följa arkeologerna på plats. På det stora hela har dock relationen med myndigheterna varit god, ända sedan starten 2012.

Silsila är lika mycket vår bebis som Freja. Om bara det politiska och ekonomiska läget tillåter vore det en ära att få tillbringa resten av livet här.

– De har sagt att vårt team har gjort mer här på fyra år än vad alla andra arkeologer tillsammans gjort under de senaste 200 åren. Det värmer så klart, säger Maria Nilsson innan hon går ner under däck för att natta Freja.

Plötsligt börjar Maria Nilssons och John Wards hund Carter att skälla. Den reser ragg och springer i land för att ta sig upp på berget. Ett ögonblick senare ser vi siluetten av den varg som den senaste veckan uppehållit sig i området. Maria Nilsson kommer tillbaka invirad i en filt och sjunker ner i en fåtölj. Hon ställer en babywatch på bordet och häller upp ett glas egyptiskt rödvin. Vi pratar om stenbrottets historia, tidens gång och de tusentals arbetare som slet för att de storslagna templen i Luxor skulle kunna uppföras.

Men borde det inte ha vuxit fram någon stad i anslutning till det 30 kvadratkilometer stora stenbrottet?

Maria Nilsson sänker rösten en aning:

– Det är den vi letar efter! Två tredjedelar av alla egyptiska fornlämningar är ännu inte upptäckta, säger hon.

Klockan närmar sig 21. Månen kastar ett blekt sken över Nilens svarta vatten. Uppe på däck sitter forskarna försjunkna i dagens fynd. Maria Nilsson reser sig för att gå och lägga sig. Det finns inte så mycket annat att göra om man ska orka upp vid 05.30 och möta en ny 30-gradig arbetsdag i Gebel el Silsila. Det symboliska löftet hon gav stenbrottet den där marsdagen 2007 kommer hon aldrig att svika:

– Silsila är lika mycket vår bebis som Freja. Om bara det politiska och ekonomiska läget tillåter vore det en ära att få tillbringa resten av livet här, säger Maria Nilsson.

Kommentarer

Skriv en kommentar
  1. Isabella Iverus 2015-09-21

    Hej! Vad kul att du gillar artikeln, visst är den spännande. Jag tror kanske att det räcker att du berättar vilken nummer av Ping du menar till Medelhavsmuseet. De får ju också tidningen. I övrigt får vi hoppas att flera hittar den på våra sidor.

  2. Catharina Hammarskiöld 2015-09-19

    Mycket intressant artikel. Jag har ställt frågan till Medelhavsmuseet om en föreläsning eller liknande med Maria Nilsson kan ingå i deras program. Jag saknar möjligheten att tipsa om denna artikel i sociala media.

Relaterade artiklar