Marrakech
Skriver så alla förstår
Jaså, du skriver för barn
Bild: Privat

Jaså, du skriver för barn

av Anna-Lena Stålnacke 2015-06-11 0 kommentarer
Ryktet om min antagna roman har nått de inte alltför nära vännerna som samlats för middag en försommarkväll. Imponerade gratulationer stänker kring restaurangbordet.

– Så vad handlar den om?

– Om en 14-årig tjej med musikdrömmar, och så blir hon avståndsförälskad i en idol och …

De beundrande blickarna slocknar tvärt.

– Det är alltså en barnbok!

– En ungdomsbok, rättar jag.

– Satsa på en deckare istället, du som kan skriva.

Jag vill inte be om ursäkt för mitt val av målgrupp. Ändå börjar jag formulera en förklaring, men avbryts då en annan i sällskapet avslöjar att hon minsann funderar på att skriva deckare.

– Det kan ju inte vara så svårt. Fast det är klart, inte lika lätt som att skriva för barn.

På vägen hem promenerar jag förbi Fågel Blå på Östermalm i Stockholm. I den slitna men fina 1920-talsbiografen har kulturskolan teaterverksamhet för unga. Men innan barnen tog över scenen samlades kultureliten till ett upprop: Eftersom Fågel Blå varit Ingmar Bergmans stamställe vore det en bättre kulturgärning att använda lokalen till att enbart visa Bergmanfilmer.

Jag är säker på att Ingmar Bergman som barn hade trivts på kulturskolans teater.

Sedan kommer jag att tänka på kollegan på Kamratposten som intervjuade en djurrättsaktivist och fick frågan ”men vad gör en reporter i sina bästa år på en barntidning?”

”Skapar förståelse för din sak hos läsare i sin mest mottagliga ålder” svarade inte min kollega, men borde gjort det.

Jag minns så väl karaktärerna i böckerna jag läste på sommarlovet efter femman. Henning i Mina drömmars stad fick mig att förstå att man måste kämpa mot orättvisor. Merri Viks Lotta gjorde alltid bort sig, precis som jag, och ville bli journalist, precis som jag.

Jag minns långt ifrån alla romanfigurer i böckerna jag läste förra året.

Några månader efter den här försommarkvällen kom min ungdomsbok Stjärnskott ut.

En recensent skrev att den var lättläst. Det var menat som kritik.

En annan skrev att den kunde läsas även av vuxna. Det var menat som beröm.

Nu skriver jag för vuxna, inte alls någon litterär prettoprutt utan en bok om Marrakech. Jag har ändå förstått att det är lite finare. Jag nämner inte att jag även nu försöker skriva så lättläst att kanske även barn kan förstå!

Kommentarer

Skriv en kommentar
  1. Inga kommentarer sparade.
    Bli först att kommentara nyheten!

Relaterade artiklar