Tianjin
Drygt 170 personer dog efter en explosionen 12 augusti i år.
Kommunikation utan förtroende
Bild: Jojje Olsson

Kommunikation utan förtroende

Kina
av Jojje Olsson 2015-10-14 0 kommentarer
I Kina har kommunikatörer ett lågt förtroende. Det gäller särskilt de med statliga arbetsgivare, vilka måste följa samma regler som landets hunsade journalistkår. Samtliga bevakas av 250 000 statliga internetspanare. Men nätets snabba spridning utmanar myndigheternas informationsmonopol.

Explosion i Tianjin

Drygt 170 personer dog efter en explosionen 12 augusti i år vid hamnområdet i Tianjin. Ett företag som hanterade farligt material hade brustit i sina säkerhetsrutiner, vilket födde misstankar om korruption. Dessutom låg företagets lagerbyggnad närmare bostadsområden än vad som var tillåtet. Ord som “Tianjin” och “explosion” censurerades genast i sociala medier och sökmotorer.

Islutet av augusti arresterades 197 kineser för att ha ”spridit rykten” om landets börskrasch och en industriolycka i hamnstaden Tianjin med cirka 170 döda som följd. Den exakta dödssiffran vet ingen, eftersom reportrar och redaktörer genast förbjöds att posta inlägg om olyckan på internet. Rapporteringen fick endast bestå av direktiv från myndigheterna eller information som den statliga nyhetsbyrån formulerat.

Nina Yan, student vid Beijing Union University, har en vän som bor i Tianjin och började därför leta efter information om olyckan på internet. I likhet med många andra kineser har hon svårt att tro på myndigheterna:

– Min första reaktion var inte att slå på tv:n eller läsa tidningarna. Vi vet att informationen från myndigheterna inte stämmer, även om det nödvändigtvis inte handlar om rena lögner, säger hon kryptiskt.

När det gäller just tianjinolyckan utelämnade myndigheterna att den höga dödssiffran berodde på bristande säkerhetsrutiner, vilket var kopplat till korruption. Myndigheterna skrev också till en början att själva dödssiffran var 14 personer, vilket såväl allmänhet som media förbjöds att ifrågasätta.

Och veckan efter stängdes cirka 50 kinesiska webbsidor ner för att de hade uttryckt misstankar om fler döda. Av de 197 som arresterades var majoriteten bloggare eller journalister som skrivit på nätet om olyckans omfattning eller om frustrationen med landets börsindex, som rasat fort sedan i juni.

Men snart var det dags igen. Sommaren 2011 inträffade en ny olycka vid staden Wenzhou. Den här gången med minst 40 döda som följd. Även nu förbjöd kinesiska staten journalister att rapportera vid sidan av de officiella direktiven eller ens göra intervjuer på egen hand. Men på mikrobloggen Sina Weibo, som vid denna tid hade cirka 200 miljoner användare, spreds poster om allt från tekniska fel till att räddningsarbetet främst gick ut på att gömma bevis.

Det blev ett paradigmskifte som gjorde internet till en alternativ informationskälla vid sidan av myndigheterna. Och vid presskonferensen med järnvägsministeriets talesman Wang Yongping blev frustrationen för folket till slut för stor. Trots att den kinesiska talesmannen tonade ner myndigheternas ansvar, sade att olyckan ”inte beror på något säkerhetsproblem” och beskrev Kinas teknologi som ”toppmodern” blev han utbuad och hindrad från att lämna presskonferensen av arga åhörare.

Och på internet växte kritiken inte bara mot Wang Yongping, utan mot hela järnvägsministeriet som alla visste var en genomkorrupt institution. Till och med vissa statliga medier stämde in i kören. Kinas myndigheter hade aldrig sett något liknande och rullade snabbt ut en rad nya regler för att tygla Sina Weibo, landets mest populära mikroblogg.

Enligt Wen Yunchao, en kinesisk internetaktivist som 2010 fick French Republic’s Human Rights Prize, kan man dela in denna utveckling i två olika perioder. 

Till och med vissa statliga medier stämde in i kören. Kinas myndigheter hade aldrig sett något liknande och rullade snabbt ut en rad nya regler för att tygla Sina Weibo, landets mest populära mikroblogg.

– För många kineser var Sina Weibo den största informationskällan för nyheter och samhällsutveckling fram till 2014. Men under börskraschen och explosionen i Tianjin vände sig de flesta istället till Wechat för att följa händelseutvecklingen, förklarar han.

Dödsstöten för Sina Weibo som öppet forum kom sommaren 2013, just efter att Kinas nya president Xi Jinping tillträtt. Nu ville myndigheterna ta tillbaka makten, och skapade en lag som innebar upp till tre års fängelse för användare vars inlägg postades om minst 500 gånger eller fick över 5 000 läsare. Dussintals bloggare med över fem miljoner följare arresterades, och en av dem tvingades göra avbön i statlig tv, iklädd fångdräkt och handbojor, på bästa sändningstid. Han hade bland annat påpekat att myndigheterna borde göra mer åt landets förorenade vattendrag samt det ökade antalet barn som kidnappades av tiggarligor.

Myndigheterna hade bestämt sig för att ta tillbaka informationsmonopolet. Men användare av Sina Weibo fann sin väg till bloggen Wechat, som just nu verkade ha myndigheternas välsignelse: 

– Men information på Wechat når bara de egna vännerna, och kan inte postas om så att allmänheten kan ta del av innehållet. Det går heller inte att söka på innehåll från andra användare, vilket gör att poster som är kritiska mot myndigheterna får mindre spridning och genomslag innan de tas bort, förklarar Wen Yunchao.

Han berättar också att detta, i alla fall delvis, har fått önskad effekt. I Kina finns inga privata nyhetsbyråer, och stora företag som Alibaba eller Xiaomi tillåts inte uttala sig om politiska frågor.

Trenden av kraftigt ökad misstro mot myndigheterna som rådde fram till slutet av 2013 har enligt Wen Yunchao nu minskat, eller är i alla fall mindre tydlig.

Det bekräftas av Nina Yan:

– Sina Weibo slutade jag använda för längesen, den består ju bara av reklam och skvaller nu. Wechat använder jag främst för att prata med mina vänner, och ibland skickar vi länkar till varandra med information från andra källor än myndigheterna. Det finns dock inte så mycket sådant innehåll inne i själva Wechat.

Istället frågar hon nu mig – en europeisk journalist – var hon kan hitta ”riktig information”. Men det är mycket svårare nu än tidigare. Flera stora nyhetsorganisationer – New York Times, Financial Times, Wall Street Journal och Bloomberg – har tidigare haft kinesiska versioner av sina webbsidor men är nu blockerade i Kina. På så vis kunde kinesiska myndigheter också ge dessa tidningar samt andra ”fientliga utländska aktörer” skulden för börskraschen tidigare i år – utan att vederbörande kunde försvara sig.

Myndigheterna har dock tiden emot sig. Enligt Wen Yunchao tenderar äldre kineser att ha större tilltro till myndigheterna, likaså fattiga invånare eller de som lever på landsbygden. Bland yngre, urbana kineser med högre utbildning – som Nina Yan – säger Wen Yunchao att väldigt få tror på information från myndigheterna. Det är också tydligt att Nina Yan har mycket litet förtroende för myndigheternas informationskällor, men bristen på alternativ får henne att bli likgiltig.

– De flesta kineser har fått lära sig att inte vara intresserade av politik. Men det faktum att mycket information på nätet är så pass svårtillgänglig, och att det inte finns någon frihet på internet, kommer utan tvekan att drabba kreativa industrier och akademisk verksamhet, menar Wen Yunchao.

Han tycker sig också ofta se syrliga eller förlöjligande inlägg i kommentarsfält på många webbsidor, även om dessa tas bort fort. Enligt forskare vid Harvarduniversitetet fanns det 2013 cirka 250 000 anställda med uppgift att bevaka innehållet på Kinas internet, eller själva skriva positiva kommentarer för att väga upp den kritik som myndigheterna ofta får.

Ytterligare en konsekvens av myndigheternas försök att ta tillbaka informationsmonopolet är en ökad polarisering. Det märks genom ökad förföljelse av personer som värderar informations- och åsiktsfrihet.

Och antalet arresteringar mot bloggare, journalister och aktivister har ökat dramatiskt sedan Xi Jinping blev president i mars 2013. Wen Yunchao är själv sedan några år tillbaka bosatt i USA och tvekar inför att återvända till Kina, ens på semester.

– Kanske skulle jag inte kunna lämna landet igen och riskera att hamna i husarrest eller i kinesiskt fängelse, avslutar han.

Kommentarer

Skriv en kommentar
  1. Inga kommentarer sparade.
    Bli först att kommentara nyheten!

Relaterade artiklar

Sista året för magasin Ping

DIK har beslutat att satsa på en tydligare och mer målgruppsanpassad digital kommunikation. Därför upphör magasin Ping till förmån för andra kommunikationskanaler.

2016-10-11