Kulturen
en mjuk form av maktutövning?
Kulturen viktig del i Europas maktutövning
Bild: Thinkstock

Kulturen viktig del i Europas maktutövning

Omvärld
av Bo Westas 2015-12-16 0 kommentarer
Makt kan utövas både genom bomber och genom berättelser. Den hårda vägens makt sprider förödelse. Den mjuka har andra utmaningar. Här kliver kulturen upp i frontlinjen. I framtidens EU blir det den som äger historien som får bestämma.

Vi lever i en tid när det diplomatiska svaret på svåra frågor tycks vara bomber och granater. Är det ett rationellt handlande när hela världens hållbara existens står på spel?

Nej, så klart inte.

Makt är förmågan att kunna påverka andra så att man får det utfall man vill ha, och det kan göras på olika sätt – med morot, piska eller förförelse. Makt som utövas genom hot, tvång och våld följer piskans logik (hard power). Makt som utövas genom någon form av betalning eller ersättning följer morotens logik, medan förförelsens logik råder när man får andra att vilja vad man själv vill (soft power).

Den hårda maktutövningen ser vi exempel på i Syrien. USA bombar, Ryssland bombar, Frankrike bombar, England bombar, Tyskland bombar. Alla bombar Syrien. Den hårda maktutövningen får ofta svåra negativa konsekvenser i form av exempelvis förstörelse, flyktingar och terrorism.

För att bättre kunna möta dagens stora utmaningar vill EU:s kulturministrar se en mer strategisk användning av kulturen i de externa relationerna.

Klimatförhandlingarna i Paris handlar i hög grad om maktutövning med hjälp av morötter. Det handlar om att fördela bördor, där de rika länderna får ta på sig större bördor och dessutom ge vissa ersättningar till fattigare länder för att vi ska nå fram till ett avtal.

Den mjuka maktutövningen bygger på de kulturella värden och goda exempel som man står för och som man kan få andra att frivilligt ansluta sig till. För att den mjuka maktutövningen ska fungera krävs att man lyssnar och försöker förstå den andra sidan. En oförmåga eller ovilja att lyssna och förstå innebär att mjuk makt riskerar att övergå i ren propaganda.

Trots att massmedierna fylls av bilder på våld och krig och konsekvenserna av detta har flera forskare, inte minst den amerikanske statsvetaren Joseph Nye, sagt att 2000-talet i allt högre grad kommer att karakteriseras av mjuk makt. Att ha förmågan att hålla ut i en väpnad konflikt är fortfarande viktigt, men kampen står i första hand om vems historia (narrativ) som får flest anhängare.

Mjuk maktutövning stod i fokus för det senaste kulturministermötet i Bryssel. Ministrarna diskuterade kulturens roll i EU:s utrikespolitik och kom fram till att man för att kunna stärka kulturens potential i de externa relationerna måste ta ett steg bortom dagens framvisande av de europeiska kulturernas mångfald. 

För att bättre kunna möta dagens stora utmaningar (exempelvis flyktingkrisen, radikalisering och främlingsfientlighet, förstörelse av kulturarv) vill EU:s kulturministrar se en mer strategisk användning av kulturen i de externa relationerna, särskilt i utvecklingssamarbetet.

Ministrarna talar i sina slutsatser om behovet av en ny anda (”a new spirit”) och uppmanar kommissionen att i samarbete med unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik utveckla och presentera ett mer strategiskt synsätt på kultur i de yttre förbindelserna. Detta ”synsätt” ska bland annat bygga på att stödja den konstnärliga friheten, rätten till kulturell yttrandefrihet och respekten för kulturell mångfald.

Kultur- och utbildningspolitik är områden som faller under medlemsländernas kompetens. På dessa politikområden har EU endast rätt att göra saker som kan komplettera medlemsländernas politik och ge ett europeiskt mervärde.

Frågan är om vi i den ”nya andan” och det strategiska synsättet ser något som endast är ett komplement till medlemmarnas kulturpolitik eller om vi här ser fröet till en gemensam kulturpolitik på EU-nivå? Jag låter frågan gå till Tomas Lindman, svenskt kulturråd i Bryssel, som säger:

– Jag anser att det fortfarande rör sig om att komplementera medlemsstaternas nationella kulturpolitik. I enlighet med artikel 167 i EUF-fördraget ska unionen beakta de kulturella aspekterna även då man agerar inom andra politikområden. Slutsatserna om kulturens roll i de externa relationerna, särskilt utvecklingssamarbetet, är ett uttryck för detta och helt inom ramen för vad fördraget anger.

Kommentarer

Skriv en kommentar
  1. Inga kommentarer sparade.
    Bli först att kommentara nyheten!

Relaterade artiklar