Vi är romer
Delaktighet handlar om att vara medbestämmande på alla nivåer.
"Låt minoriteten bestämma"
Bild: Maja Kristin Nylander

"Låt minoriteten bestämma"

Romer
av Maria Forneheim, utställningsproducent 2015-02-11 0 kommentarer
Att förändra attityder är svårt och tar tid. Här spelar kulturinstitutioner en viktig roll för att uppnå ett mer demokratiskt och inkluderande samhälle. Vägen till framgång är att låta den medverkande minoriteten själv få bestämma, skriver Maria Forneheim, projektledare och utställningsproducent vid Göteborgs stadsmuseum.

Vi är romer är en utställning som avslutades för ett drygt år sedan och som sågs av 130 000 människor på Göteborgs stadsmuseum. För oss blev det en ögonöppnare för hur viktiga vi kulturinstitutioner är i kampen för att skapa ett demokratiskt samhälle. Att titta på de egna fördomarna och låta minoriteten bestämma var inte självklart men blev nödvändigt. Fler borde följa vårt exempel.

Att inleda ett samarbete med drivande samarbetspartner och nödvändiga nyckelpersoner gjorde vi av bara farten. Men att som institution vinna ett förtroende hos en grupp som ser oss som något främmande och i vissa fall skrämmande var svårare. 500 års utanförskap talar för sig själv. Det krävs långt mer än god vilja och höga ambitioner om att jobba på samma nivå för att lyckas med en sådan utmaning.

Vi bestämde oss för att de medverkande romerna alltid hade veto gentemot majoriteten.

Hos oss kom vi ganska snabbt fram till en annan lösning. Nämligen att det var romerna som bestämde. På riktigt.

Det blev klart redan efter de inledande mötena om arbetsgången, där jag som projektledare förväntades fatta beslut, men alltid fick rådfråga våra romska experter. Därför bestämde vi att de medverkande romerna alltid hade veto gentemot majoriteten.

I praktiken innebar det att våra romska sakkunnigas kunskaper och synpunkter togs tillvara mycket aktivt – inte bara som en rådgivande funktion.

Vetorätten kom snabbt till användning. Bland annat för att stoppa museets preferenser och valet av namn på utställningen.

Det blev också en ögonöppnare över hur vi hade arbetat med andra projekt de senaste åren. De riskanalyser vi gjorde gällde inte hur vi skulle skydda oss själva mot romers inflytande. Utan det handlade om att identifiera externa och interna hot som annars skulle kunna ha äventyrat arbetet. Bland annat samarbetade vi med polisen på olika nivåer för att säkerställa tryggheten för romer på plats och i programverksamheten.Det var de som löpte en fara, inte vi.

Det var en stor skillnad. Många inom vårt skrå kan tycka att deras erfarenhet skulle ge dem tolkningsföreträde – vi vet helt enkelt bäst för att vi har jobbat med detta i tjugo år. Då blir en vetorätt åt en minoritet utanför den vanliga kultureliten mycket utmanande.

Den inre rösten hos museiprofessionella – behovet av att kunna fatta egna beslut och utföra sitt jobb – utgör också en risk. Det är klart att vi ska känna oss stolta i vår profession. Många av oss drivs av en passion för ämnet och har byggt upp lång erfarenhet. Men när stoltheten tar över och den viskar i örat att ”fast egentligen är det ju så här” när vi lyssnar till alternativa tolkningar, då är vi ute på farlig mark. Stoltheten bygger upp oss men kan också skapa murar i möte med omvärlden.

I Göteborg hade vi ramarna, vi hade en budget, vi hade en deadline och alla var överens om mål och syfte med projektet.

Ändå var det som om vi oroade oss över att romerna skulle ta sämre beslut. Ett problem som är svårt att sätta fingret på men det fanns där och påverkade. Att tala om våra rädslor och uttrycka våra önskningar för framtiden blev därför ett sätt att minimera interna problem.

Kan då en kulturinstitution vara med och göra skillnad? Vi tror det. Om den minoritet som står i fokus – i det här fallet romerna – själva har fått vara med och utforma arbetet och innehållet.

Vi kan konstatera att delaktighet på riktigt handlar om att vara medbestämmande på alla nivåer från arbetsgrupp till styrgrupp. En arbetsmetod får till exempel aldrig vara ett hinder för att nå en specifik målgrupp.

På Göteborgs stadsmuseum började vi med vidareutbildning för museipersonalen för att förankra frågan ordentligt i den egna organisationen. De anställda romerna ordnade sedan halvdagsutbildningar för stadsdelar, myndigheter och skolor. Genom mötet där en minoritet utbildade en majoritet med egna berättelser skapade vi en atmosfär som förändrade attityder. Det är vi stolta över.

Kommentarer

Skriv en kommentar
  1. Inga kommentarer sparade.
    Bli först att kommentara nyheten!

Relaterade artiklar