Sissel Tolaas labb
är finansierat av IFF, International Flavors & Fragrances
Näsa för historiska dofter
Bild: Kai Hattermann

Näsa för historiska dofter

av Gustav Berg 2016-06-08 2 kommentarer
Nu gör lukterna sitt intåg på världens museer. I centrum står den Berlinbaserade forskaren Sissel Tolaas, som ägnat sitt liv åt lukter. Mest omtalad av alla är kanske lukten från första världskrigets skyttegravar – vidrig men viktig för att minnas och förstå det som har varit.

Beroende på vilken burk man öppnar i Sissel Tolaas labb i Wilmersdorf i Berlin fylls luften med lukten av citrus, hundskit, svett eller rosor. Eller någonting helt abstrakt, något som svårligen låter sig beskrivas med ord. Tusen och åter tusen burkar med olika lukter och luktmolekyler fyller de olika rummen. Här är hela världens lukter samlade på ett ställe.

– Jag älskar att samla, och mest av allt älskar jag att samla på osynligheter och abstraktioner. Jag har flera olika sorters arkiv, bland annat ett luktarkiv med fler än 6 730 olika lukter. Sen har jag ett annat arkiv med luktmolekyler, ett med replikerade lukter, ett med abstrakta lukt-molekyler och så ett språkarkiv. Hela mitt liv är som ett arkiv!

Sissel är konstnär och vetenskapskvinna. Eller ingetdera. Hon kallar sig en professionell ”inbetweener” – mitt emellan – men säger sig inte bry sig om titlar. Inom konstnärsvärlden betraktas hon som en vetenskapskvinna, medan man inom vetenskapen ser henne som konstnär.

- Jag har en doktorsexamen i kemi, men lämnade ganska snabbt vetenskapsvärlden. Där måste man förhålla sig objektivt och arbeta i ett laboratorium där man i bästa fall får ett par labbråttor som sällskap. I den kreativa världen, där jag nu verkar, finns inga gränser!

Hon skrattar till. Solen skiner in genom fönstret i labbet. Sissel Tolaas är välartikulerad, välklädd och utstrålar självsäkerhet. Hon talar perfekt engelska och har ett bestämt kropps-språk. Ursprungligen från Stavanger i Norge – dit hon återvänder regelbundet – utbildade hon sig i Östeuropa och hamnade slutligen i Berlin, där hon hållit till sedan början av 1990-talet.

Gränsöverskridande är också ett bra sätt att beskriva hennes arbete, och Sissel arbetar på olika sätt med både museer och kommersiella aktörer, men alltid med dofter och lukt i centrum. Förra året lanserade hon en egen kommersiell produkt som låter användaren 

Smell memory kit doftsätter ett ögonblick, vilket gör att man för alltid kommer att  förknippa den lukten med  det ögonblicket.

spara minnen med hjälp av lukt. Smell memory kit består av en glasampull innehållande en abstrakt lukt och levereras i ett metallhölje med tillhörande halskedja.

– Man kan säga att man med Smell memory kit doftsätter ett ögonblick med en abstrakt lukt – en lukt som man inte har någon rela-tion till – vilket gör att man för alltid kommer att förknippa den lukten med det ögonblicket. Man ger en doft till någonting som inte har det, med syftet att komma ihåg det för evigt. 

För lukt och minne har en speciell relation. Vem har inte upplevt hur en bortglömd doft plötsligt och oväntat tar en tillbaka till ett speci-ellt ögonblick eller en plats – doften av nybaka-de bullar till farmors kök, en viss parfym till en gammal partner eller lukten av ingrodd gympa-sal till när man spelade spökboll i lågstadiet? 

Jonas Olofsson är docent på Stockholms universitet och forskar kring lukt. Han säger att av alla våra sinnen är luktsin-net det som har den mest direkta kopplingen till känslor och minnen. Från luktepitelet i näsan tar luktsignalerna vägen till luktnerven och sen vidare till hippocampus i hjärnan – en kort transportsträcka. 

– Hippocampus är en viktig region för minnet, och man brukar se det som en region för inkodning av händelseminnen. Här kombineras information om ett sensoriskt objekt, till exempel en lukt, med en platsbestämning. Så det är därför som en viss lukt senare kan ta oss tillbaka till en viss plats. 

Han säger att forskning slagit fast att lukter, till skillnad från till exempel bilder och ord, väcker minnen som är äldre, ofta från barndo-en, och att dessa minnen dessutom är mer levande och väcker starkare känslor.

Sissel Tolaas säger att Smell memory kit har blivit ett konkret sätt för henne att använda sin kunskap om doft och alla de lukter hon samlat, skapat och arkiverat under lång tid.

– Vanligtvis jobbar jag med att reproducera lukter. Jag samlar in lukter och luktmolekyler från verkligheten och sen går jag till mitt labb och återskapar dessa lukter.

Exempel på uppmärksammade projekt där Sissel medverkat är när hon för Militärhisto-riska museet i Dresden återskapade lukten av första världskriget, och i projektet Sweat–Fear där hon samlade – och sedan återskapade och ställde ut – svett från tjugo personer som alla led av fobi för andras kroppar.

För att fånga luktmolekyler använder sig Sissel av olika avancerade apparater, vissa inte större än en mobiltelefon. Ett laboratorium analyserar sedan det som fångats och listar se-dan vilka molekyler och ungefärliga mängder. Sissel utgår sedan från den informationen när hon återskapar lukten.

– När jag gjorde lukten av första världskriget fick jag arbeta på ett annat sätt än normalt eftersom jag inte hade tillgång till några riktiga källor, och istället fick jag utgå ifrån historie-böcker, filmer och min egen fantasi. Utifrån detta komponerade jag en vidrig lukt. Uppdra-get var av informativ natur: Kriget var grymt, brutalt och vidrigt och det var min lukt också. Många som var med under kriget – alla idag bortgångna – vittnade också om krigets och skyttegravarnas lukt. De beskrev den som en blandning av ruttnande kadaver, senapsgas, avföring, lera, blod och krut.

Martin Nagel på Militärhistoriska museet i Dresden, där Sissels lukt är en del i museets permanenta utställning om första världskriget, säger att lukten – eller stanken – är vidrig.

– Det är nog ingen besökare som inte tyckt att det är en vidrig lukt. Men för oss som museum är det fantastiskt att ha det här som en del av vår utställning. Död och lemlästning var alltid närvarande för frontens soldater, och de bokstavligt talat andades in detta, hela tiden. Kriget hade en lukt som de aldrig glömde. Vi som museum ville göra detta tillgängligt.

För den pågående utställningen Beauty – Coo-per Hewitt design triennial i New York har Sissel återskapat lukten av ett på hösten förmultnande Central Park. Ellen Lupton, kurator på museet, säger att det är speciellt att arbeta med lukt på ett museum. 

– Lukt är en väldigt känslig och personlig sak. Den påverkar oss på ett fysiskt plan, mycket mer direkt än syn. Lukt är också en ovanlig del av upplevelsen på ett museum.

Hon säger att ljud, textur, temperatur, lukt och smak alla spelar en viktig roll i hur vi upp-lever världen, och att den ”rör-inte-mentalitet” som finns på många museer skapar en vägg mel-lan besökare och museum, och mellan människa och objekt.

Lukten presenteras för besökarna på en vägg där den med hjälp av nanoteknik kapslats in i målarfärg. När besökarna sedan lätt skrapar på väggen frigörs lukten. Även små behållare med lukten finns tillgängliga.

Ellen Lupton säger att reaktionen från besökarna har varit positiv, men att alla självklart inte har gillat lukten. Hon beskriver Sissel som en de mest inflytelserika personerna i världen när det gäller arbete med lukt som en upplevelse- och konstform.

– Istället för att utveckla lukter för kosmetika- eller matindustrin närmar sig Sissel lukt från ett kulturellt perspektiv, och hon försöker öka människors tolerans för lukter. Sissel jobbar dock i nära samarbete med parfymbranschen, och hennes labb är finansierat av IFF, International Flavors & Fragrances, en av världens största tillverkare av lukt och smak.

– Jag har blivit som en katalysator mellan den kommersiella branschen och vetenskapen. 

Men medan parfymhusen ägnar sig åt att dölja verklighetens lukter så gör jag tvärtom: Jag tar fram och återskapar verkligheten. Det är som en paradoxal symbios mellan oss, säger hon.

Hon säger att hennes arbete alltid handlar om att synliggöra luktsinnet och att dagens moder-na samhälle är väldigt fokuserat på det visuella.

– Idag har våra miljöer steriliserats och formgetts med raka linjer och vita väggar. Lukt, per definition, passar inte in i detta. När någonting är rent så luktar det inte. Det gäller också våra kroppar – de har steriliserats och våra kroppslukter ersatts av deodoranter och parfym.

Till detta kommer att luktsinnet ofta betraktas som det mest abstrakta av våra sinnen, vilket heller inte alltid passar in i det moderna tänkandet. Lukt är svårt att fånga, svårt att spara och till och med svårt att prata om – när vi ska beskriva en lukt är vi hänvisade till metaforer, eller till att värdera.

En del i Sissels arbete handlar också just om hur vi talar om lukt, och ett av hennes pågående projekt heter Nasalo – ett alfabet för näsan – och är som en ordlista med beteckningar för lukter. Exempel hämtade ur Nasalo är Beetee för betong, Shee för sopor och Haqla för urin, våt aska och vissa mediciner.

– Nasalo är ett sorts uppslagsverk, men det är inget esperanto för näsan. Språk är en viktig del av alla mina projekt och fungerar ofta som en nyckel för att förstå mina verk.

Sissel tystnar och rättar till sina kläder. Det är tyst i labbet. Sissel säger att hon inte är född med ett bättre luktsinne än andra utan att hon övat upp det. Inte helt oväntat röker hon inte och har heller ingen favoritlukt. Däremot säger hon att hon tidigare drömde med lukter.

– Visst kan man drömma med lukt. Lukt är så intimt förbundet med livet. Det är det bästa med mitt arbete – att lukt är så levande. Vi andas varje nanosekund av våra liv och dagligen förflyttar vi 12,7 kubikmeter luft genom vår andning. Näsan är det mest avancerade interface som vår kropp har och den är placerad mitt i ansiktet, direkt förbunden med hjärnan!

Kommentarer

Skriv en kommentar
  1. Karin Österdajl 2017-04-09

    Sissels labb skulle jag vilja besöka. Så spännande

  2. Karin Österdajl 2017-04-09

    Sissels labb skulle jag vilja besöka. Så spännande

Relaterade artiklar