Jordnötter
som betalning?
Gratiskultur är en gammal dumhet
Bild: Shutterstock

Gratiskultur är en gammal dumhet

av Rickard Jakbo, frilansjournalist 2016-04-27 0 kommentarer
En gång fick jag ett erbjudande om att jobba för en ny glassig och gratis lokaltidning där betalningen tedde sig så uppseendeväckande låg att det krävdes ett lunchmöte med redaktören för att försöka förstå.

Mitt i pyttipannan vände sig den fryntlige redaktören plötsligt till en försynt pensionär som åt lunch vid bordet bredvid.

Han började göra något som liknande en intervju. ”Hej, läget? Jaha, har du bott länge här? Berätta om dig själv!”. Intervjun var över på fem minuter. Så ska du jobba, allt kan bli en grej, förklarade redaktören för mig och log segervisst med något lätt stressat i blicken. Och ta fotografier, la han till.

Visst kan ett sådant snabbporträtt bli intressant om man har tur och talang, men för att få en inkomst att leva väl på skulle jag behöva göra ungefär tio liknande insatser. Varje dag. 

I bakgrunden finns den digitala revolutionen som pressar gamla affärsmodeller med finurliga appar och gratistjänster.  

Händelsen är en del av en sorglig och paradoxal trend. Kulturprofiler tvingas skriva många krönikor i stället för bra krönikor. Medietextare tvingas översätta tv-serier så snabbt att dramatik övergår till ofrivillig komedi på grund av stress och hets. Frilansjournalister måste jobba med reklam och oberoende journalistik på samma gång. Samtidigt som svenskarna (med anställning) har mer pengar än någonsin har gratis och billigt blivit högsta prioritet, och det gäller inte bara kultur- och mediesektorn. 

I bakgrunden finns den digitala revolutionen som pressar gamla affärsmodeller med finurliga appar och gratistjänster. Men ofta döljs en bister verklighet under retoriken. Visst är det bra att dela tankar och idéer och sitta flera personer i samma taxi. Men när det visar sig att den billiga taxin är billig för att den som kör inte betalar skatt, alternativt måste jobba 80 timmarsvecka och försumma sina barn, måste vi fråga oss vart vi är på väg. Den nya smarta gratiskulturen är ofta en gammal dumhet återuppstånden i nya kläder, där värdet på arbete pressas nedåt bara för att någon har makten att göra det.

Är det verkligen dyrt med kvalitet? Skulle det inte bli verkligt rent katastrofalt svindyrt i fall kvaliteten sjunker så pass att konsumenter, läsare och medborgare uppfattar tjänster och upplevelser som opålitliga hafsverk? Är det verkligen dyrt att betala lite mer för en taxiresa där du vet att föraren varken är utmattad eller en glad nybörjaramatör som kopplat upp sig mot en app? 

”If you pay peanuts, you’ll get monkeys”. Behöver jag säga att lokaltidningen lades ned efter en kortare tid?

Kommentarer

Skriv en kommentar
  1. Inga kommentarer sparade.
    Bli först att kommentara nyheten!

Relaterade artiklar