Reformerad
arbetsmarknad krävs
Nya villkor väntar när världen blir virtuell
Bild: istock

Nya villkor väntar när världen blir virtuell

Omvärld
av Bo Westas 2016-02-10 0 kommentarer
Att en revolution innebär något nytt ligger i själva ordets betydelse. I rika länder brukar man tala om en sådan när industrialiseringen tar nya språng. Nu menar forskare och filosofer att vi står inför en fjärde industriell revolution, där den digitala och analoga världen helt flyter ihop.

Davos är förmodligen mest känt som en klassisk skidort i Schweiz, men under en vecka i januari varje år förvandlas Europas högst belägna stad till mötesplats för 2 500 av världens viktigaste politiska och ekonomiska beslutsfattare, forskare och kulturpersonligheter. Tema för årets World Economic Forum (WEF) var hur vi ska bemästra den fjärde industriella revolutionen.

Och enligt många bedömare kan den bli den mest samhällsomvälvande. I den fjärde industriella revolutionen upphävs gränserna mellan de biologiska, fysiska och digitala världarna. Gränsen mellan mänsklig, maskin- och artificiell intelligens blir allt svårare att dra. Design appliceras inte bara på ting och processer utan också på liv, exempelvis genom genteknik.

Men vad räknas då som en industriell revolution, och när skedde föregångarna?

Den första industriella revolutionen kom under andra halvan av 1700-talet och handlade om hur vi med hjälp av vattenkraft och ångmaskiner kunde ersätta det mänskliga hantverket och hästkrafter med mekanisk produktion, exempelvis spinnmaskinen Spinning Jenny.

Den andra industriella revolutionen kom hundra år senare med elektriciteten, den systematiska arbetsfördelningen och massproduktionen, till exempel Henry Fords löpande band för bilproduktion. Under denna tid växte också masskommunikationen fram.

Den tredje industriella revolutionen kom ytterligare hundra år senare under andra halvan av 1900-talet med elektronik, it och automatiserad produktion. Vi lever fortfarande i den här produktionsfasen, där olika typer av robotar mer eller mindre självständigt sköter jobbet.

Och nu är alltså den fjärde och nya revolutionen redan här, redo att rulla in och påverka oss alla. Grundaren av WEF, Klaus Schwab, menar att det är tre saker som utmärker den fjärde industriella revolutionen i relation till de tidigare: hastighet, omfattning och systempåverkan. Om förändringstakten i de tidigare systemen varit linjär, är den i det nya systemet exponentiell. Förändringen slår igenom inte bara inom ett visst antal industrigrenar, utan påverkar alla. Omfattningen och djupet i förändringen innebär dessutom ett ökande förändringstryck på hela samhällssystem.

Från vilket utgångsläge möter vi den fjärde industriella revolutionen?

Tja, det kunde vara bättre. En hel del jobb kommer att rationaliseras bort. Samtidigt har WEF beräknat att världen behöver knappt en halv miljard nya jobb fram till 2030. Det är ungefär lika många som det totala antalet invånare i hela EU.

Den fjärde industriella revolutionen innebär också att de ekonomiska vinsterna kommer att koncentreras till allt färre aktörer. Den nya tekniken har en logik som gynnar en ekonomisk fördelning där vinnaren tar allt. Den logiken blir alltså starkare i en situation där hjälporganisationen Oxfam rapporterar att den rikaste procenten i världen redan äger lika mycket som alla andra tillsammans.

Det är hög tid att titta på om vi kan rusta oss och i så fall hur. Framtidsminister Kristina Persson har tillsatt en arbetsgrupp för arbetet i framtiden. Det är bra, men det innebär inte att vi kan luta oss tillbaka och vänta på dess förslag. Förändringarna är så snabba och genomgripande att vi alla måste skapa oss en förståelse av hur de kan komma att påverka våra arbetsplatser.

Vilken kompetens behöver vi, och hur ska vi organisera arbetet i den fjärde industriella revolutionen?

Sverige kommer säkert ändå att skapa incitament för människor att utbilda sig och försöka arbeta.

Frågorna får gå vidare till Stefan Fölster, chef på Reforminstitutet och författare till den nyligen utgivna boken Robotrevolutionen (Volante). Han ser två scenarion – ett långsiktigt och ett kortsiktigt – och menar att Sverige ändå ligger ganska bra till.

– Sverige, Tyskland, Kanada och Australien är länder som trots automatisering har högre sysselsättningsgrad än på länge. Lärdomen är att länder som reformerar sina arbetsmarknader, flyttar en del skatter från arbete till annat och vässar innovationspolitiken kan kompensera de förlorade jobben.

Men han konstaterar också att Sverige har utrymme kvar för att förbättra utbildningssystemen och göra en del skatteväxling.

– Längre fram, när robotar kan det mesta bättre, behövs inte arbete för att få mat på bordet. Men Sverige kommer säkert ändå att skapa incitament för människor att utbilda sig och försöka arbeta. Utan det är risken stor att samhället splittras för mycket mellan de som äger robottekniken och dem vars barn inte ser någon anledning att utbilda sig. I värsta fall kan det bli som i Hunger Games.

Kommentarer

Skriv en kommentar
  1. Inga kommentarer sparade.
    Bli först att kommentara nyheten!

Relaterade artiklar