Edvard Blom
är inspirerad av professor Balthazar.
"De hittade mig i arkivet, helt enkelt"
Bild: Cato Lein

"De hittade mig i arkivet, helt enkelt"

av Eyal Sharon Krafft 2016-04-27 1 kommentarer
Arkivarien, kokboksförfattaren och tv-fenomenet Edward Blom har aldrig planerat en karriär, allra minst inom tv. Men han har visat sig vara en naturbegåvning för underhållnings-tv. Nu uppmanar han fler arkivarier att bejaka sina lustar och tvätta bort yrkets tråkmånsstämpel.

3 tips på hur du kan njuta på jobbet

1

Unna dig en riktigt bra lunch, inte bara en äcklig medhavd matlåda.

2

Ta vara på de roliga minuterna med kollegorna, ha det kul och spexa med dem. Fem minuter om dagen varje dag räcker.

3

Jobba inte bara för lönen eller för att göra karriär. Brinn verkligen för jobbet och lägg dina känslor där! Det blir roligare så.

Med sin översvallande matlagningsglädje, vällust och porlande svett i tv eller via den egna Youtubekanalen kan ingen anklaga Edward Blom för att inte bjuda på sig själv. I ett klipp med över 300 000 visningar skedar han i sig – iklädd vit morgonrock och till synes bakfull – sitt favoritfyllekäk från studenttiden: baksmälleost.

Hur vågar han vara så självutlämnande?
– Dels inser jag inte alltid konsekvenserna, dels är jag inte bra på att förställa mig. Jag tycker inte att man ska ljuga. I och för sig måste man inte säga allt – men det gör jag ju, säger han på ett italienskt glasskafé i Stockholm, efter en innerlig kram med knappt ettårige sonen som får följa med hustru Gunilla Kinn Blom iväg på annat.

Ärligheten är sprungen från uppväxten på Ekerö utanför Stockholm i en intellektuell familj med mor, far, en 3,5 år äldre syster och – högt i tak.

– Jag svajade bara lite på sanningen om hur mycket vin jag drack när jag var borta på fest eller gick på pub i tonåren. Annars höll vi inte på med lögner i vår familj. Vi hade också en stor debattlust. Den som vann debatten fick sin vilja igenom. Pojken Edwards sociala ådra förstärktes genom att han fick umgås med den äldre systern och hennes vänner och träna sig i relationskonsten.

– Jag hade ett stort känslosvall och blev väldigt glad, eller väldigt ledsen om jag slog mig. Med åldern får man mer motgångar, men i min grundton är jag fortfarande en glad person.

Barndomsdrömmen var att bli uppfinnare. Den animerade professor Balthazar i tv och ingenjörsmorfar var inspirationskällor. I köket fick hans experimentlusta sväva fritt. Besjälad av att ändra matens smak skydde han inga livsmedel. Farinsocker dög lika bra som oidentifierbara konserver. Ofta lagade han fullt ätbar mat, men även när han serverade kolsyrat kaffe som smakade ”förfärligt” höll pappa god min och sa: ”Det var väl en pikant smak”. Uppmuntran ledde till en livslång passion för mat, men han blev inte kock. Hans intellektuella ådra suktade efter bildning. Men vilket ämne skulle han ta sig an?

– Jag hade ingen tanke på ett visst yrke. Jag är lustdriven och måste tycka att det är roligt. Så jag försökte att följa min genius och valde ämnen efter vad som kändes intressant och utvecklande. Så efter några lustfyllda år med studier i bland annat litteraturvetenskap, tysk litteratur, estetik och moralfilosofi hade han en humanistisk fil.kand-examen och var totalt luspank. Han levde på intäkter från telefonförsäljning av böcker samt mormors sporadiska matkassar. Efter ett magert år lyckades en vän – med arbetsförmedlingens mer eller mindre benägna medverkan – skaffa honom en så kallad arbetsplatsintroduktion på arkivet hos det som i dag heter Centrum för näringslivshistoria (CFN). Hur mycket han än såg fram emot en månadslön, hade han sina tvivel om arkiv var det rätta.

– Jag trodde att det skulle vara något för tråkmånsar som bara hänger på bibliotek, medan jag är för social och vild.

Han hade grundligt fel om yrket.

Arkivarier är verkligen inte tråkmånsar. De har roligast på fester och stannar längst, ända till fyra på morgonen.

– Arkivvärlden passade mig perfekt! Jag kunde kombinera intressanta samtal i fikarummet med lustfylld läsning och förteckningsarbeten som bestod av att sortera alla handlingar efter ett system.

Hängivenheten ledde till studier i arkivvetenskap liksom en chefstitel på CFN samtidigt som arkivarieyrket alltjämt betraktas som lite osexigt.

– Arkivarier är verkligen inte tråkmånsar. De har roligast på fester och stannar längst, ända till fyra på morgonen, hävdar Edward och fortsätter förklara att yrket är fängslande – folk har bara inte förstått hur roligt.

Med en medryckande Edward Blom på andra sidan det runda kafébordet tycks det finnas oändliga möjligheter för arkivarier att skaka av sig sitt dammiga rykte, och oanade yrkesutvecklingsmöjligheter likaså. Nyckeln är att i större utsträckning än i dag våga synas i yrkesrollen – i Youtubeklipp, poddsändningar eller traditionella föredrag – att roa, oroa och blända med unika inblickar i förborgade skattkammare som exempelvis kommunala arkiv. Och mer ändå:

– Jag tror att en arkivarie som har varit med länge kan, som alla humanister, mycket om människor. Då kan de bidra med det mesta i ett företag. Det hade han antagligen också gjort om TV 8:s Finansnytt inte hade fått för sig att de ville krydda programmet med en gnutta ekonomisk historia och ringde just det arkiv där Edward jobbade. Efter några kollegor var det hans tur för tre minuter i rampljuset.

– De hittade mig i arkivet, helt enkelt. I rutan berättade han med liv och lust om såväl Ica-lanthandel som punschens ärorika historia, därav epitetet punscharkivarien. Sedan var det tyst ett tag, tills TV8:s Peter Andersson hörde av sig med ett erbjudande om ett eget tv-program – Mellan skål och vägg med Edward Blom.

– Han tyckte att jag var så rolig att jag passade som programledare.

Men naturbegåvningen Edward Blom räknade inte med att hans dagar som okänd privatperson var räknade. Under en lång och besvärlig dag på Gröna Lund med två brorsdöttrar för två år sedan blev han stoppad av sammanlagt ett hundratal pockande människor som bildade spontankö. Vad de var ute efter? En selfie med Edward Blom! Nu har krisen lagt sig och han njuter både av sitt nya yrke och mat. Parad med kulturhistoriska kunskaper blir njutningen ännu större. Bland hans mest omhuldade favoriter är smörgåsbord dignande av lax, korvar och inte minst ål.

– Det är det bästa Sverige har att erbjuda av kalla rätter. Mat betyder jättemycket för mig och det blir ännu mer underbart med fin utsikt och i goda vänners lag. Jag kan inte tänka mig någon mänsklig kultur utan mat och speciella rätter vid högtider.

Just vid ett buffébord, en champagnebuffé, träffade han sin hustru som han gifte sig med 2011. För ett knappt år sedan föddes sonen efter år av förtvivlad väntan och tankar på adoption.

– Jag trodde att det redan var för sent för mig att bilda familj, så det är en enorm lycka. Det viktigaste i livet är att följa sitt kall. Att bilda familj är definitivt ett av mina viktigaste kall.

Kommentarer

Skriv en kommentar
  1. Åke Eriksson 2016-04-28

    Edward, du är ta mig fan min största idol tillsammans med Marcus Oscarsson. Vi behöver fler som följer sitt hjärta och inte bara ser på vad som är (politiskt) korrekt att tycka. Kör på grabbar!! 😆

Relaterade artiklar