Najma Mohamed
brinner för ett inkluderande samhälle.
Tvingar inte din pappa dig att bära hijab?
Bild: David Lagerlöf

Tvingar inte din pappa dig att bära hijab?

av Najma Mohamed 2016-06-08 1 kommentarer
Det finns fortfarande platser i Sverige där man sticker ut som muslim. Platsen jag är ifrån, Vivalla utanför Örebro, är inte en av de platserna.

Mitt utanförskap var ett annat – det kretsade kring vad det innebär att vara svensk. Som mörkhyad arab och troende muslim så har det inte alltid varit självklart att man ryms inom den gängse definitionen. 

Om jag någonsin varit osäker på om jag räknas som svensk så har jag aldrig tvivlat på min identitet som muslim. Min tro har varit en ständigt närvarande identitetsmarkör under min uppväxt, och samhället har många gånger visat prov på okunskap kring vad min religionstillhörighet innebär. 

Jag minns när en ickemuslimsk arbetskollega i Vintrosa frågade mig om min pappa verkligen tillåter att jag inte bär hijab. Självklart låter min pappa mig ha på mig vad jag vill, han är ju min älskade baba. Inte alla föräldrar, inte heller ickemuslimska, ger sina döttrar den friheten. Frågan i sig illustrerar vilka oroväckande vanliga fördomar man som muslimsk ung kvinna fortfarande möter idag. 

Enligt en nyligen publicerad rapport från  polismyndigheten är Vivalla Sveriges mest utsatta område både vad gäller allvarlig brottslighet och socioekonomiska riskfaktorer. Enligt polisen finns en allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen, samt parallella samhällsstrukturer och våldsbejakande religiös extremism.

Det kanske räcker med att jag stannas för extrakontroller på flygplatsen på grund av mitt namn – tack  så mycket.

Det Polismyndigheten skriver i sin rapport om Vivalla stämmer till viss del. Flera som jag växt upp med har rest ner till Syrien och Irak för att ansluta sig till Daesh. Människor som levt i samma utanförskap som jag men valt en annan väg i livet.

Jag fördömer allt våld, vare sig det rör sig om våldsbejakande extremism eller poliser som använder övervåld mot mina vänner för att, som det heter, värna om min trygghet. Jag arbetar ständigt för ett mer inkluderande samhälle. Jag ska inte behöva avkrävas en ursäkt eller en förklaring bara på grund av vilken religion jag tror på. Det kanske räcker med att jag stannas för extrakontroller på flygplatsen på grund av mitt namn - tack så mycket. 

Minns alltid Olof Palmes ord: ”En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet,  i konkurrensen om flickan eller pojken.”

Salaam aleykum – frid vare med dig!

Kommentarer

Skriv en kommentar
  1. Per Samuelson 2016-06-14

    Märklig krönika som tycks ta väldigt lätt på terrorism och massmord. "Flera som jag växt upp med har rest ner till Syrien och Irak för att ansluta sig till Daesh – människor som valt en annan väg i livet". Snacka om att relativisera och tona ned allvarlig brottslighet. De där typerna åker ju knappast ner för att ägna sig åt hjälparbete, utan för att döda män. kvinnor och barn. Också en väldigt märklig jämförelse mellan svensk polis svåra arbete i förorterna och våldbejakande extremism. Vilken planet befinner sig Najma Mohamed på?

Relaterade artiklar

Sista året för magasin Ping

DIK har beslutat att satsa på en tydligare och mer målgruppsanpassad digital kommunikation. Därför upphör magasin Ping till förmån för andra kommunikationskanaler.

2016-10-11